Är inte ett dugg trött och kände för att skriva av mig lite. Tände ett ljus, en rökelse och ängnade lite tid åt att tänka på henne.

De är snart 6 år sedan hon dog. Jag förstod inte så mycke då.
Då hon låg på sjukhus och pappa ringde. Han sa att jag skulle ropa godnatt/hejdå till henne genom telefonen men jag kunde inte, ist sa jag ganska tyst ''Hej farmor''. Den dagen pappa ringde till mamma och sa att hon hade dött. Hon sa att jag skulle komma och så berättade mamma att hon inte längre fanns. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag började inte gråta utan fick mest bara panik och gick runt och tänkte ''nej, farmor är död. Det kan inte vara sant!!'', efter ett tag började jag gråta, men de var mest för att jag kände mig tvungen, hon hade ju liksom dött. Jag tror inte jag riktigt förstod vad som hände. Första gången jag kände att de blev riktigt svårt var då jag och Ida var och såg bion ''I taket lyser stjärnorna'' för 2 eller kanske det var 3 år sedan. Den påminde om farmor på så jäkla många sett. Jag grät som aldrig förr, och efter det började jag skriva dikter till henne. Jag tänkte på henne väldigt ofta då.
Jag ville att hon skulle få se mig växa upp, jag ville växa upp med henne i mitt liv, ödet ville tydligen inte det. Farmor var som min bästavän, om man nu kan kalla det så. Hon var väldigt ofta barnvakt åt mig medans pappa jobbade. De tiderna saknar jag stort. De år vi firade jul tillsammans.
Då hon dog slutade släkten träffas, de var liksom hon som höll ihop familjen. Nu ses vi nästan aldrig. Jag tycker synd om farfar som får vara helt själv, känns som ingen hälsar på honom längre, som om vi har lämnat honom helt ensam.
Det finns mycket jag kan ångra nu i efterhand, ångrar att jag inte gjorde vissa saker. Att jag aldrig fick hälsa på farmor på sjukhuset tynger mig stort, jag ville så gärna träffa henne, se på henne. Min fina farmor. Jag älskar dig utav mitt hela hjärta. Nu och för alltid <3


Den där porslin björnen fick jag av farmor som en tidig allahjärtansdag present. Sista året hon kunde vara med att fira min födelsedag.