-

Gjorde nyss klar Svenskan. Vi skulle skriva en berättelse efter ett papper. Det skulle handla om skolan och om en person som vill förbättra något. Tänkte lägga upp en del av den, ganske inte världens bästa men jaja!

Berättelsen handlar om Louise som vill motarbeta mobbningen mot Aleks, alltså hjälpa honom.



Nästa dag då jag kom in på skolgården såg jag hur tim och gänget stod och hackade på Aleks. Jag blev så jäkla förbanad så jag gick fram.

- Men fan! Kan ni bara låta Aleks vara och skaffa er ett liv? sa jag åt dom.
- Ooooh, ska lilla Louise skydda idioten nu också? sa Oscar (en i gänget)
- Är det nån som är idioter så är det fan ni. Kom Aleks, vi går. Jag tog Aleks hand och drog honom bort från Tim och de andra.
Vi gick och satte och satte oss på en bänk i solen.

Tack.. sa Aleks och gav mig ett svagt leende.
- Det är inget att säga tack för, ingen förtjänar att bli behandlad så där, sa jag.
- Men ändå, ingen har någonsin stått upp för mig så där, sa han.
- Vad gör inte vänner för varandra? sa jag och log mot honom.
- Ä-ä-är du min vän? stammade han fram.
- Ja, sa jag
- Åh, tack, det var det finaste någon sagt till mig. Men vad ska de andra säga om det då? frågade Aleks.
- Vet du vad? Jag tycker vi ska skita i vad de andra tycker och bara vara dom vi är.

Jag ställde mig upp och gav honom en lång kram.
''Det här var början på våran långa vänskap''


Lite töntigt och så men skit samma :)